Intressegruppen för  genuspsykologi

Sokratens Ulrika Lindberg har gjort en intervju med en representant för Intressegruppen för genuspsykologi inom föreningen. Sanna Aila har svarat på frågorna och hon påpekar att det inte har funnits tid att förankra svaren i hela gruppen och att svaren på de två sista frågorna främst är personliga reflektioner.

Vad är syftet med Intressegruppen för genuspsykologi inom SKPT?

Syftet med intressegruppen är uppmärksamma genusaspekter på hälsa och sjukdom och hur olika levnadsförutsättningar bidrar till de kognitiva scheman vi utvecklar. Det finns brister i psykologins kunskap om kvinnor då mycket psykologisk kunskap har baserats på män och mäns levnadsvillkor. Det finns också tendenser till individualism inom kognitiv psykoterapi såväl som andra psykoterapiinriktningar. Det innebär att förklaringar till olika beteenden eller reaktioner söks hos individen och att man därmed bortser från strukturella förhållanden. Vi hoppas att Intressegruppen för genuspsykologi ska kunna bidra till att inspirera en dialog om dessa frågor i föreningen.

Hur vill ni rent konkret verka för att uppnå detta syfte?

Detta temanummer hoppas vi ska bli starten för en livaktig dialog i föreningen om genusaspekter inom kognitiv terapi. Temat kan sedan återkomma vid föreningsmöten, seminarier, fortsatt dialog i Sokraten etc. Vi hoppas att detta ska leda till ökad medvetenhet och kunskap inom området, som ska komma våra klienter till del.

Hur tänker ni att genusperspektivet förhåller sig till den psykologiska grundteori man utgår ifrån som terapeut? Vad får det för praktiska konsekvenser i terapiarbetet? 

Psykologiska och utvecklingspsykologiska teorier har ofta en stark betoning på individens närmiljö, tex familjen, och hur vi påverkas av denna närmiljö. I kognitiv teori diskuteras ju hur individens självschema utvecklas, vilka grundantaganden individen utformar om sig själv och sin omgivning, och vilka sekundära antaganden eller livsregler hon anammar. Mindre fokus har lagts vid hur vi påverkas att den sociokulturella kontext vi växer upp i. Vilka föreställningar får vi om oss själva utifrån de genusstereotypa budskap det omkringvarande samhället (familj, skola, massmedia etc)förmedlar om hur man ska vara som pojke respektive flicka? Hur blir det när dess budskap ”krockar” med de uppfattningar vi har om oss själva eller när olika agenter i omgivningen har motstridiga förväntningar på oss? Att anamma ett genusperspektiv betyder för mig att väga in dessa aspekter och hur de samverkar med intrapsykiska och interpersonella faktorer i utvecklandet av våra självschema. Detta får förstås praktiska konsekvenser i terapiarbetet. Klientens problem ska då ses i relation till en bredare kontext, och för att omstrukturera dessa självschema kan det ibland vara betydelsefullt att tillsammans titta på omgivningsfaktorer som har bidragit till utvecklandet av klientens självschema och ifrågasätta dessa. Det kan också vara betydelsefullt att ge klienten verktyg att i framtiden kritiskt ifrågasätta och förhålla sig till de budskap som förmedlas från det omgivande samhället.

Tänker ni att det finns fallgropar/blinda fläckar vad gäller genus som är utmärkande för KBT? I så fall vilka? Hur tänker ni att man bäst råder bot på det?

Jag tror inte att de ”blinda fläckarna” är utmärkande för just KBT eller kognitiv psykoterapi, utan tror att samma ”könsblindhet” återfinns i andra terapiinriktningar. Men med tanke på att kognitiv terapi betonar våra kognitioner är det anmärkningsvärt att inte större ansträngningar har gjorts att reflektera över samspelet mellan de motsägelsefulla budskap som flickor/kvinnor matas med och hur detta påverkar vilka kognitiva scheman flickor utvecklar. På motsvarande sätt finns ju en väldigt stereotyp syn på manlighet som rimligtvis borde påverka pojkars/mäns kognitiva scheman. Som jag uppfattar tanken om genusmedvetande i terapiutövandet så handlar det om att belysa och problematisera hur individen påverkas av sin sociala kontext. Detta gäller då förstås såväl i mötet med manliga som kvinnliga klienter. Exempelvis, tolkar vi samma beteende olika beroende på om det är en man eller kvinna vi har framför oss? Uppfattar vi ilska eller sorg på samma sätt hos en man som en kvinna? Det har visat sig att många tankar, känslor och beteenden uppfattas olika beroende på ”bärarens” könstillhörighet. Jag tror att det är betydelsefullt att rannsaka sig själv som terapeut och även de institutioner vi arbetar inom. Detta kan vara ett första steg mot ett större genusmedvetande.

Kontaktperson inom styrelsen: Eva Hedenstedt

E-post: info@wisemind.se