Kognitiv terapi som behandling vid elkänslighet
Marita Dahlqvist
BAKGRUND
Under 80-talets mitt kom patienter till hudkliniker och hudläkare med oro för hudbesvär, företrädesvis i ansiktet. Man upplevde att besvären oftast förekom i samband med arbetssituationen som för flertalet var arbete vid bildskärm. En del hade hudsjukdomar av typen rocacea, acne, atopiskt eksem. Det fanns dock hos flera patienter besvär av typen stickningar, värmekänsla och klåda som inte kunde hänföras till någon diagnos. Besvären har under årens gång haft olika benämningar; bildskärmssjuka, elallergi, elöverkänslighet och nu senast elkänslighet.
Mycket forskning har skett och mycket har skrivits om problematiken av såväl forskare, behandlare som drabbade. Uppfattningarna om orsakerna går isär och än idag finns en diskrepans mellan forskarvärldens uppfattning om vilka frågor som är obesvarade och allmänhetens uppfattning.
SENASTE NYTT
I Kvällsposten 6 jan 2000 redogjordes för en lundastudie där man studerat ett 70-tal personer som bedömts vara elkänsliga. Man konstaterar att de som stannar kvar i arbete på sin vanliga arbetsplats och försöker leva ett så normalt liv som möjligt har störst chans att återhämta sig. Projektet drevs åren 1994-97 av Yrkes- och miljömedicinska enheten i Malmö. Många hade varit sjukskrivna i åratal, men alla djupanalyserades av specialister. En fjärdedel fick psykologhjälp, några fick mediciner och i en del fall gjordes någon enkel åtgärd i deras arbetsmiljö. Uppföljningen två år senare visade att hälften blivit besvärsfria.
Den 8 mars 2000 äger en hearing om elöverkänslighet i Stockholm rum enligt tidningen Focus på arbetet nr 1/2000. Rådet för arbetslivsforskning har inbjudit till denna. Regeringen gav 1997 Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att redovisa en forskningsöversikt avseende hälsoeffekter av elektriska och magnetiska fält. Arbetet ska vara slutfört i december 2000. Hearingen 8 mars kommer att dokumenteras och ingå i denna forskningsöversikt.
ERFARENHET
1987 anställdes jag vid Hudkliniken, Sahlgrenska sjukhuset. Jag satte samman ett behandlingsprogram med biofeedbackmetodik (mäter hudmotstånd), avslappningstekniker, ifyllande av humörformulär samt psykologiska samtal. Med hjälp av biofeedbackapparaturen lärde sig patienterna bl. a hur tankar ger fysiska reaktioner.
Arbetar sedan början på 90-talet vid en specialistenhet för rehabilitering inom primärvården. Också här efterfrågas utredning och behandling av elkänslighet. Här arbetar jag utifrån kognitiv teori.
Symtom
Vanliga symtom är hudrodnad, sveda, brännkänsla, stickningar, domningar och klåda. Också yrsel koncentrationsproblem och glömska är vanliga. Man rapporterar ibland stark trötthet, huvudvärk, tryck på hjässan, öronvärk, hjärtklappning, illamående, ögonbesvär och ljuskänslighet som reaktioner. Sveda på tungan, blåsor i munnen, svullnad i näsan förekommer också liksom krampkänsla i benen samt influensakänsla i kroppen.
Vanliga personlighetsdrag
Oftast- är personerna högpresterande, verbala, intellektuella (kunskap är viktigt), kontrollerande, ordentliga/pedantiska, principfasta, något rigida, pålitliga, ansvarsfulla, hjälpsamma och man har många måsten i sin vardag samt höga krav på såväl sig själv som omgivningen. Man har ibland ett dikotomt tänkande (svart-vitt, rätt-fel, bra-dåligt). Ofta upplever man sig inte spänd, stressad eller orolig. Man reagerar på påfrestning med aktiv handling.
BEHANDLING
Vi sluter ett kontrakt om 15 sessioner (session = 50 min), fördelat på 12 veckor med en session per vecka samt tre uppföljningstillfällen 3, 6 och 12 månader därefter.
Arbetshypotesen som vi prövar är att symtomen kan vara kroppens reaktion på långvarig påfrestning. Man tränar avspänningstekniker dagligen och reflekterar med hjälp av formulär på hur upplevelserna vid avspänningsträningen skiljer sig från gång till annan. Med kognitiva formulär medvetandegörs hur tankar, känslor, fysiska reaktioner och beteende samverkar och man lär sig reflektera över, fördjupa och hålla kvar upplevelser av nuet. Man prövar också andra möjliga sätt att tolka en upplevelse bl. a för att lära hur tankar styr våra emotioner.
Om personen är nyfiken och motiverad att pröva hur hennes vardagliga stressreaktioner uttrycker sig samt har förmåga att reflektera och generalisera så brukar samarbetet och resultatet vara gott.
RESULTAT
Den senast avslutade terapin (nov. 1999) medförde att personen är tillbaka på sin gamla arbetsplats med i stort samma arbetsuppgifter som förut. Har på egen begäran fått ny skärm samt befriats från jourtelefontjänst. Att stå i ständig beredskap upplevdes som mycket stressande. Livsstilen innehåller numera daglig såväl passiv som aktiv avspänning, tillgång till flera verksamma stresshanteringstekniker samt en ökad förmåga till njutning i vardagen.
Terapin dessförinnan som avslutades (sep 1999) har medfört en återgång på halvtid till tidigare arbetsplats, med ändrad placering från kontor till butik, i miljö som innehåller såväl stress som mycket el. Personen vill gärna arbeta dagtid och i kontorsmiljö och orienterar sig därför kring möjligheten till ny anställning eller ev. kompletterande datautbildning inför nytt arbete. Motivationen, nyfikenheten och den givna möjligheten väger tyngre än den osäkerhet som upplevs kring förmågan att klara såväl påfrestningen inför en ny anställning som återgång till arbete vid dator. För övrigt innehåller vardagen numera ett större mått av reflektion, avspänningsträning, god förmåga att säga nej samt ökad njutning.
Marita Dahlqvist, leg psykolog
Arbetsrehabcentrum
St Sigfridsgatan 85, 412 66 Göteborg
Tel 031-335 09 22
(Från Sokraten 2/2000)